GOD JUL ALLA MINA VÄ NNER !

MYSHÖRNAN ?

Hade planerat att jag skulle avvakta ett år innan jag bestämde mig. Det har bara gått några veckor och jag har redan bestämt mig för att jag ska göra det. Får visserligen vänta tills det blir sommar eller åtminstone vår tror jag. Två hundra sextio kronor i månaden men det kan det vara värt. Som det nu är så är det huva trist att se förödelsen och att ha sådana svårigheter att kunna använda mig av den. Till sommaren får jag väl på grund av eventuell värme avskärma mig från yttervärlden och köra med dubbel öppet. Nog blir det någon lösning på det oxå. Synd bara att redan så liten blir ändå mindre , men vad göra åt det? får väl fixa till det samt göra så det blir mysigt på min inglasade myshörna.

NOSTALGI TRIPP !

Dagen började halv sju med uppstigning, toabesök,kaffe kokning samt försök att göra en ängel av en apa med liten framgång förståss. Skulle behöva en stor burk antirynkkräm men de finns inte i femkilos förpackningar vilket kanske skulle behövas för att fylla igen alla "fina" linjer . När försöket var slutfört och kontaktlincerna på plats bänkade jag mig framför tvn och Lucia morgon. Det var stämningsfullt och många vackra lussare samt sånger. Jag sjöng med så gott det gick med en inte uppsjungen röst.Sångerna gick nog mest i falsett när jag gav hals. Sen kom det där över mig som alltid gör sig påmind vid vissa högtider och när vissa sånger sjungs. Sentimentalteten. Är man som jag en känslomänniska så är man,även om jag försöker skaka bort det så vill det på att hänga sig fast. Minnena där jag strök luciasärkar sent på kvällen innan lucia då. Då mina småflickor skulle lussa och då sonen skulle vara stjärngosse och struten inte ville stanna kvar på huvdet eller åkte ner över öronen. Hur ljus och kronor skulle fixas och naturligtvis särken som blivit för kort från året före. Hur vi satt framför tv och fikade på morgonen och såg luciatåget. När det efter något år sen blev dags för de små att börja skolan så var det självklart att jag gick dit för att vara med om deras tåg. Åren gick och det blev barnbarnens tur då lussa dom för oss. Osökt kommer jag att tänka på när jag var liten och grannarna kom varje luciamorgon med kaffe,saft,lussekatter och pepparkakor luciaklädda och med ljus i hår.Tant Karin hade levande ljus och min kamrat Kristina hade batteridrivna ljus. Det gick en kabel från kronan ner till en liten väska med ett batteri som satt under särken. I år är första gången på många år som jag inte varit till barnens skola för att se skådespelet, Varför? glömde bort det pga att jag var och såg barnbarnen spela tomtesagan på teatern i stan i går kväll. Mitt kaffe drack jag själv utan fika i morse . Kunde bara känna glädje för att jag fått vara delaktig av alla årens lussefirande och minnas tillbaks hur det har varit . Tacksam för det och inte ledsen det minsta för att jag satt själv med mitt kaffe. Det är stort av mig för ingen tår fällde jag. Tack mina älskade för alla fina minnen ni skänkt mig.

HUS NUMMER 2

HUS NUMMER 1

Klart för i år. Det är ett jäkla jobb ,.brände mig inte en enda gång.Första åren var det ett hus nu har det varit två stycken i tre år och nästa blir det tre. Då är den minsta så stor så han säkert har börjat äta godis. Pepparkakshus nr 1 har bara godis för en och hus nr 2 har för tre stycken. Huset innehåller därför godiset som inte ryms. Blev inte så nöjd med husen i år, har inte bakat någon granskog som jag brukar men huvudsaken är att barnen blir nöjda och det vet jag att dom blir. En tradition som dom vill ha kvar. Tur jag inte började göra ett till dem var, är så lagomt med ett per familj. Det tar en massa timmar och det är ett hiskerligt sormande men det är kul.