OJ vad jag har pirr i magen av oro. Boråsarna är på väg hem med släp och tung last. Även värdefull last bestående av tre älskade personer, sonen, hans fru och deras son. 132 mil starten började igår vid 16tiden och ska pågå konstant tills de är framme. Ett jäkla väder med köld och snö måste de färdas igenom. Min natt har varit orolig. Har somnat och vaknat i ett, i ett. Steg upp klockan 5 och började min dag. Har smsat men ej fått något svar,vet ej var de är just nu. Jag vet, men det går inte att släppa kontrollen. Är man mamma så finns det ständig oro att något ska hända. Kan hända att de tagit in på ett hotell för att få sova lite. Eller så är de på plats och sover. Tror inte att det hänt dem något men oron gnager. Vet att sonen är en duktig chaufför och nu med så dyrbar last så kör han inte lika fort som förut, tack och lov. Ska få träffa mitt minsta barnbarn för första gången, samt få vara farmor på riktigt. Vad jag längtar.
Igår var även jag ut i det dåliga vädret. Var faktiskt tvungen för igår blev jag klar hos tandläkaren. Är så "snygg" så. Äntligen, äntligen på plats. efter ett år och tre månader med ett pris på nästan 50 000 kr, med ont , operationer, obehag och många olika tillfälliga lösningar. I januari ska jag bara tillbaks för koll och tandstens borttagning. Underbar personal tandläkare Ulf Brunström ,tandsköterskorna Åsa och Barbro samt tand hyginisten Eva. Alltid glada trevliga och service mainded. Tack Till dem.
Dagen idag kommer att bestå i att ta upp skinka och stekar för tillredning i morgon. Handla lite mat mm. Allt är annars klart , här finns ingen stress eller jäkt. Julafton samlas alla tre barnen dras respektive och alla fem barnbarnen. julklapparn kostade hen hel del i år men det är det värt och så är det mesta nyttiga grejor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar