Hjälp! jag känner sån innerlig förtvivlan så det är hemskt. Tårarna forsar ner för mina kinder.Fast samtidigt är jag glad för mina barns deras män och mina barnbarnsskull. Dom ska tillsammans alla åtta åka ner till Borås med sin pappa och hans sambo. Det är så fint tycker jag att de får träffas allihop, det tycker jag ,och unnar dem verkligen det. Kände bara men jag då! Jag vill oxå träffas allihopa barn och barnbarn och respektive samtidigt.
Att det känns extra svårt är väl oxå för att jag så innerligt vill ner själv eftersom jag inte ännu träffat killen som blir fyra månader i morgon, och den förste som jag är farmor till. vill träffa min son och hans fru. Att jag inte varit någonstans på flera år och att jag älskar att kuska runt med bil. Att mina pengar just nu går till att leva och mina jäkla tänder. Ner ska jag snart även om jag ska lifta, gå eller låna. Jag är avundsjuk men INTE missundsam. Ungarna jag älskar er alla.
Kan du inte hänga med dem då? De kan nog ta att du inte kan betala i bensin osv kanske? Usch jag lider med dig, förstår att du så gärna vill ned!
SvaraRadera